Atlasbergen, Marocko
Introduktion
Efter en lugn månad hemma i Martebo så började det krypa i brallorna. Jag och Emil Svantesson snackade ihop oss och började leta destinationer för äventyr. Eftersom julen började närma sig och ekonomin var knapp så bestämde vi oss för en destination med billiga flygbiljetter. Vi bestämde oss för Marocko och Atlasbergen. Det vi planerade var att bestiga de två högsta bergen i Marocko, Jbel Toubkal på 4167 m.ö.h. Mount Mgoun 4068 m.öh. Och vandra mellan de två bergen.
Efter ihärdigt letande i Marrakesh (staden flyget gick till) efter bränsle till gasköket och kartor över de områden vi skulle vandra i så bestämde vi oss för att börja i närheten av den högsta toppen där det såldes en del kartor över de båda topparna (dock inget i området mellan de två).
Dag 1-5
Den första dagen efter vi provianterat färdigt begav vi oss mot en liten stad som heter Imlil. Därifrån var det en dags vandring till basecamp(3200 m.öh.) för Marockos högsta topp(Toubkal).
Den första natten precis utanför Imlil gick dock inte som tänkt, vi kom fram sent och när vi satt upp tältet i mörkret samtidigt som det regnade. Efter kraftigt skyfall i cirka 3 timmar svämmade floden som tidigare varit helt torrlagd över vilket resulterade i att vi panikslagna märkte att vattnet var påväg att översvämma tältet. Vi blev tvingade att flytta tältet och våra grejer blev blöta.
Dagen efter kom vi till basecamp och satte upp tältet på snön. Blöta grejer i kombination med minusgrader var inte särskilt bra, morgonen efter när det var dags för toppturen var våra kängor stelfrusna.
Vädret var fantastiskt och toppturen avklarades utan problem. Det tog knappa 3 timmar upp till toppen på 4167 m.öh och på vägen ner njöt vi av det vackra vädret så det tog 5 timmar.
Den fjärde dagen plockade vi ner tältet efter två nätter vid basecamp och vandrade över det högsta bergspasset som var planerat på resan. Bergspassen kan vara de mest krävande eftersom att all packning ska med. Så var även fallet för oss. Dagen efter (femte) tog vi det lugnare eftersom Emil kände sig dålig.
Den femte dagen kom vi till en by där vi köpte mat i en kiosk och satte upp tältet bredvid kiosken. Där blev vi kvar i tre nätter eftersom emil var sjuk så det blev två vilodagar.
Åttonde dagen lämnade vi byn för stigarna återigen. Den natten satt tältet på ett lite vindutsatt läge och ett tag trodde vi att tältstolparna skulle brytas av. Nionde och tionde dagen gick utan problem men den elfte stötte vi på problem, planen var att gå en stig som gick längs med en flod, floden var dock kraftigare än vi trott vilket gjorde att vi fick vända tillbaka och ta en annan väg.
Dag 13 kom vi till en by där vi kunde ta kollektivtaxi tillbaka till Marrekesh.Den urprungliga planen var att vandra mellan de två topparna men eftersom vi inte kunde hitta lämpliga kartor fick det bli ändrade planer. Väl i Marrekesh tog vi buss mot andra delen av vandringen. Staden vi kom till hette Demnat och där tog vi in på hotell och började provianteringen så vi kunde åka till startplatsen för del två dagen efter.
Att hitta skjuts till en stad vi knappt visste namnet på var inte helt lätt men tillslut gick det an.
Vi kom fram sent på kvällen till en mysig liten by där vi fick sätta upp vårat tält på en restaurangs uteplats.
Efter fyra dagars vandring kom vi till vad som skulle vara baslägret till vårt försök att bestiga berget Mgoun. Vi visste att vädret skulle vara illa så vi var beredda på att få vänta ut en storm. Men efter en 36 timmar i tältet och nästan en meters snöfall bestämde vi oss för att ge upp toppen och fokusera på att ta oss ner istället. Sikten var mycket dålig, det enda vi kunde se var enstaka stenar och snö. Efter att vi hittat våra egna fotspår (vi hade gått i en cirkel) bestämde vi oss för att bara gå neråt så vi kom ner på lägre höjd vilket betydde mindre snömängd. Natten efter tog vi in på ett vandrarhem som också bjöd på tagine. Tagine är en marockansk specialitet som vi åt hela tiden efter våra vandrings-strapatser. Det är en maträtt som tillagas i en kruka och består mest av potatis, lök, tomat och en köttbit. Otrolig gott om man vet hur man gör, mindre gott om jag och Emil försöker oss på det. Ytterliggare två dagars vandring och vi var tillbaka i civilisationen. Då kände vi oss nöjda med vandring och började resa runt i Marocko.
Vi hade ungefär en månad kvar och vi fick besöka lite öken, några mindre trevliga städer och en del trevliga städer, köra lite moped och till slut surfa lite innan julfirandet hägrade hemma
.
