aventyrforsle.blogg.se

I skrivandets stund har jag cyklat i 18 dagar och cyklat 1715 km.

Jag började i Santiago och cyklade mot kusten de första dagarna, lagom start tänkte jag, undvika bergskedjan som utgör gräns mellan Chile och Argentina och få en lite lugnare start. Problemet var bara att längs med kusten så går Cordillera de la costa alltså kustbergskedjan så det blev jobbigare än jag tänkt mig upp och ner hela tiden och en värme som inte passar en svennebanan som mig. Vatten, solskydd och som alltid kakor var prioriterat.

Pichilemu, Chiles kust.

Den 4:e november lämnade jag staden San Clemente, innan hade jag bunkrat upp med mat för att korsa Anderna till Argentina. I San Clemente sov jag på golvet hos en familj som bjudit mig på mat efter att de träffat på mig när jag letade efter vatten. Ett typexempel på Chilensk gästvänlighet.

Två dagar tog det tills jag kom upp till den Chilenska gränskontrollen som stängde precis när jag anlände, surt va det för i ingemanslandet mellan Chiles och Argentina gränskontroller var det otroligt vackert. Men jag fick tälta på ett mindre vackert ställe. Dagen efter så var det lite stigning till den Argentinska sidan men kort därefter började nerförbacken och även grusvägen.

Passet heter Paso Peheunce och är ungefär 2500 meter högt

 

Skillnaden mellan de två ländernas ekosystem är mycket tydlig, molnen kommer ifrån väst och faller som regn i Chile och när de kommit över bergstopparna finns det inte mycket kvar.

Chiles gröna dalar.

I Argentina var det väldigt öde och långt mellan vattentillgångar. I några dagar cyklade jag med en Argentinsk man som var bra på att fixa sovplatser. Bland annat sov vi i en polisstation. Häktet blev mitt rum för natten. Ett skönt slut på den tuffaste dagen hittils med stekhet sol, urusel grusväg som växlar mellan lösgrus och vågiga vägar om ni förstår vad jag menar, motvind, motorcyklister som tycker 10 km är "poco" och till sist skavsår där man inte vill ha skavsår när man cyklar 6-7 timmar om dagen.

Vi kom in i den norra delen av Patagonien och med det enormt kraftiga vindar. Det är en kraftig kombination av tre hav möts och ingen växtlighet som ger vindskydd. Så det gäller att ha en lämplig tältplats inom räckhåll när vindarna kommer igång för då måste man leda cykeln i nerförsbackar.

Sen var det dags att cykla tillbaka till Chile, detta pass heter Paso el Tromen och går förbi Patagoniens högsta berg, Volcan Lanin. Vägen upp till Nationalparken som tillhör vulkanen var fin men väl i nationalparken var det grusväg med ett lager av aska ifrån en Volcan Villarica som haft ett utbrott nyligen.

 Här syns Vulkanen i bakgrunden.

 

 

Detta var de första 18 dagarna på cykeln och nu fortsätter jag söderut mot Carretera Austral, en väg som blev färdigbyggd 2003 och gav först då tillgång till de byar som varit avskilda mot resten av världen. 

 

¡Ciao!